Hela händelsen -Nersparkningen av Puma

Det var ett tag sen sist...otroligt mycket har hänt.

Det som hände i fredags var en rejäl chock-upplevelse, jag har nog aldrig haft så mycket panik förut...

Först o främst, jag skickade ett sms,istället för att ringa?! till Jaffas uppfödare, för att få veta vilket djursjukhus som var öppet. Jag minns INGENTING av samtalet (jag blev uppringd efter smset).

Jag borde kanske inte ha kört bil till djursjukhuset själv,utan bett någon annan följa med..... Jag grät hela vägen,hade en puls så jag trodde hjärtat skulle hoppa ut ur kroppen på mig och kunde inte förstå att det var sant...

För er som inte vet ännu, så blev Puma i fredags kväll rejält sparkad av en idiotisk granne som vi sedan tidigare haft en del bekymmer med.....

Jag rundade ett hörn,Puma gick nått steg före, det var mörkt ute, PANG så kom det en spark rakt på Puma. Varken jag eller Puma hann reagera,det var över på nån sekund.

Puma tjöt till,lade sig ner direkt på backen och jag (tror) att jag själv skrek som en idiot men ingen annan kom för att kolla vad som hänt.
Jag bar in Puma,förstod att jag var tvungen iväg till nått djursjukhus. Hann prata med en annan uppfödare och frågade om det var vanligt att en hund kunde få inre skador av en rejäl spark. Jag fick inget svar. Samma sak med 2 andra uppfödare, de undvek att svara på det....

Med andra ord, jag förstod att det kunde vara RIKTIGT ILLA med Puma eftersom samtliga uppfödare undvek att besvara frågan,antagligen för att inte skrämma mig ännu mer
(dock motsatt effekt!), och att hon dessutom hela tiden låg och pep/gnydde av smärta .

Körde fram bilen, tog in Jaffa i buren och bar sen in Puma, åkte sen iväg till veterinären.

Bar in Puma vid ankomsten, hade ju förklarat i telefon på väg dit vad som hänt, och fick komma in i ett rum med henne.

Jag var så i chock och bara grät & skakade,vilket inte var något lugnande beteende gentemot Puma, så veterinären som var väldigt trevlig (minns dock inte namnet) tyckte att jag skulle sätta mig ner i väntrummet, ta lite vatten och försöka lugna ner mig lite medans de kollade över Puma.

Satt i väntrummet och skickade sms till en person som tidigare haft en lugnande inverkan på mig,men inte i detta läget.

Efter en evighet (kändes som det iaf) kom de ut och sa att hon hade ett insparkat/krossat revben, men att hon fortfarande pep/gnydde utan någon beröring på stället där hon blev sparkad, så de ville ha kvar henne några timmar till för observation så att allt verkligen var OK,förutom det skadade revbenet...

Jag frågade om det kunde bero på inre skador,att hon inte slutade gny/pipa men fick till svar att det verkade stabilt i nuläget.

Spenderade hela fredagsnatten där, vi kom dit runt 22-tiden tror jag, åkte därifrån runt 06 eller 07?.

Puma fick lite smärtstillande, och släpptes hem med order om viloläge och lugna aktiviteter och återbesök om inte hon skulle sluta gny/pipa.

Nu har det nästan gått en vecka, syns inte på henne och hon är glad & sprallig igen,verkar inte ha ont och är tack o lov inte avigt inställd till män, dock misstänksam mot folk med luvor.
( Killen hade huvtröja,med luvan på........)

Idioten som sparkade Puma är polisanmäld, men sparken mot Puma var inte det enda han gjorde under den kvällen så vad jag fått höra ryktesvägar är att han kommer åka in en längre vända i fängelset.
Jag hoppas verkligen det stämmer!

Jag trodde jag skulle förlora henne i fredags....

Hon må ha lite mindre bra egenskaper,men hon har väldigt många bra egenskaper också, och den där tokhunden har verkligen varit min följeslagare & trofasta vän sen jag köpte henne.

Min älskade Puma.
( vi befann oss rakt under ett flertal lägenheter....)

Ditten & datten........

Väldigt märkliga dygn har det varit..de 3 senaste alltså...

Fick ett sms som fick mig att tappa all ork och energi, för första gången på evigheter så besvarade jag det inte ens.
( Brukar vara rätt snabb annars på att svara på sms...)
Jag vet inte hur många gånger jag tittat på smset, jag vill behålla smset men samtidigt radera det, jag blir både glad och ledsen över smset och jag blir gaaaaaaaalen på min reaktion överhuvudtaget!

Har fortfarande problem med det yngre paret som flyttade in för 2 månader sen, jag lämnar ogärna lägenheten utan hund...., varför får jag alltid väldigt märkliga grannar???!

Tyvärr tror jag bara hyresbolaget är så glada över att få in mer pengar från nya hyresgäster, så trots att det varit några otäcka helgnätter och en mycket otrevlig lapp så lär bägge få bo kvar...
Jag höll mig faktiskt undan under lördagsnatten & sov på ett annat ställe ( Tack gode lov för vänner!), vilket visade sig vara ett smart val för polisen var återigen här och fick lugna ner paret fick jag veta.....

Annars är det rätt händelselöst på jobbfronten, dagarna segar sig fram och pengarna börjar tryta rejält.

Jaffa rehab-tränas, vi ska simma 2 gånger i veckan och dagligen vara ute i skogen och gå 15-20 minuter, samt massage varje kväll.
Lugna aktiviteter fortfarande men vi har ändå ökat tempot lite och hältan är åtminstone inte värre trots det, så är faktiskt glad!

Har levt på smoothie de senaste dagarna, förbaskat gott, jag är ändå inte vidare värst hungrig men smoothie går ner!

Imorgon ska jag ringa lite samtal, boka en klipptid och sen fara ut på landet med jyckarna och spåra lite om det är fint väder=)

Hoppas bara få sova inatt utan mardrömmar!

Redogörelse om Strömsholm - Jaffa

Fått lite energi tillbaka! Känns görgött som man säger här i Värmland:D

I går var vi alltså iväg återigen till Strömsholm, Jaffa hon kände igen sig och gick med raska steg mot ingången och viftade på svansen så hon är iaf inte avskräckt från alla vet.besök=)

Vi fick träffa veterinären, pratade och diskuterade lite med honom först om läget, hur veckorna varit osv. Sen fick vi gå till ett rum/korridor där vi fick springa fram och tillbaka i olika tempon.

Sen undersökning, och de bestämde sig för att göra en ny röntgen och stillbilder och lite annat så Jaffa fick traska iväg med vet.assistenten ( som hon för övrigt lyckades charma så totalt att hon sedan satt med Jaffa i knät i väntan på röntgen & sen även efteråt,) medans jag fick lämna Strömsholm under tiden då de skulle ringa på mig när allting var klart.

Några timmar senare får jag beskedet att jag kan hämta henne.
Det har visat sig på röntgenbilderna att skadan hon har i tassen har växt ihop liiite till,inte mycket men lite mer än sist iaf,vilket är positivt!

Tyvärr såg dom även lite pålagringar ovanpå skadan( detta syntes inte vid förra röntgen så är alltså nått som "växt" nu, men ledbandet och allt annat "viktigt" i själva tassen är OK.

Så vi fick åka hem, men ska dit om en vecka igen för att lära oss lite rehab-övningar vi ska göra hemma.

Så vi ska nu simma så mycket som möjligt, gå i terräng/ojämnt underlag, öka motionen & gärna använda långlina/flexikoppel så hon får lite mer ledig frihet men ändå under kontroll.

Ska sen på återbesök i oktober för att kolla hur läget med tassen är.

Jag tackar för alla goa sms jag fick igår, det är fruktansvärt jobbigt när man inte vet vad som kommer hända, vad veterinärerna kommer säga o så, så det var skönt att veta att det fanns folk runtomkring oss som skänkte en tanke då=)

Imorgon ska vi iväg på utställning! Vi ska tyvärr inte ställa, men vi ska åka dit för lite miljöträning och umgås med trevligt folk, men det kommer suga lite i tävlingsnerven när jag ser de andra kuta runt där ute i ringen:P

Nåja, vår tid kommer, och när den kommer tar vi er alla!:D