Första gången jag såg Puma på kenneln så tyckte jag faktiskt att hon var en rätt jobbig hund, hon var unghund och hade massvis med energi,så fort man kom innanför dörren så blev man helt nerriven och hon skrek och tjöt om vartannat,tillsammans med sin kullsyster som oxå befann sig på kenneln då.
MEN sen vände det där, jag insåg att det var en hund med fart jag ville ha, en hund som ville följa med ut på långpromenader,busa runt och träna. Någon som hade energi,ville jobba. Positiv energi.
Vändningen, ja den kom när min "ansvarshund" på kenneln, en jättevacker långhårig schäfertik vid namn Tilda tyckte att det räckte med att springa efter bollen jag kastade en gång...det räckte med att gå fot i en sekund...det räckte med platsliggning en gång...
Hon var inte så intresserad utav att träna,hon var lite äldre,en lugn och klok dam som själv valde vilka dagar hon var pigg på.
Jag förstod att jag inte skulle nöja mig med en hund som bara ville träna lite då o då, jag sökte en hund med mera fart och energi,en som ville jobba och följa med på äventyr.....
..en Puma!
Ja,för tiden hade gått lite, Puma hade växt till sig lite men var fortfarande full med energi,social,trevlig och framförallt sugen på att träna och vara med på aktiviteter.
Men Puma var inte till salu då...
Så istället vände jag mig till en annan schäferkennel,tingade en valp och lade handpenning...
..det gick någon vecka, jag berättade för Pumas uppfödare att jag valt att tingat en valp från en annan kennel
( det där samtalet glömmer jag inte,jag var så sjukt rädd o nervös för att säga att jag valt en annan kennel framför dom.....)
..Efter att jag avslöjat min "hemlighet" så framkom det att Puma var till salu - till rätt person.
Detta minns jag jätteväl, för detta sades i ett av Norrköpings parkeringshus på väg till bilen, jag blev förvånad men glad - Jag hade en chans att få köpa en toppenfin hund som redan var lite grundtränad och som var redo för äventyr och långpromenader omgående!
Jag ringde den andra uppfödaren och förklarade situationen, hon förstod mig och sa att jag gärna fick återkomma längre fram om jag ville ha valp senare, handpenningen behöll hon ju,lagt är lagt och det var ju jag som krånglade.....
Så beslutet togs i parkeringshuset i Norrköping nån gång i april 2007 vill jag minnas?, JAG ville ha Puma och så blev det oxå.
Puma fick stanna kvar på kenneln under nån sommarmånad då jag fått jobb på Åland, sen kom jag hem till kenneln igen.
Sen gick det några månader, jag blev arbetslös, fick ingen hjälp och situationen var ohållbar, kunde inte ha en hund när jag inte ens hade råd att köpa mat.
Jag tog det tuffa och svåra beslutet att lämna tillbaka Puma på kenneln, jag själv åkte iväg till Island för jobb, men jag klarade inte av att vara så långt borta,helt isolerad,med en chans i veckan att ta sig in till "byn" och med den djurhållningen de hade samt den enorma saknaden efter min underbara,goa Puma.
Jag återvände till mitt andra "hem",kenneln, fick möjlighet att följa Pumas första valpkull och hjälpa till och när jag lyckades fixa jobbet som tidningsbud i Söderköping fick jag återigen chansen att "få" tillbaka min hund:)
Sen den dagen släpper jag henne inte igen - Puma är MIN hund, vi har haft många roliga äventyr,det är en härlig hund och hon är speciell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar