Funderingar / reflektioner..Mera Jaffa

Oj vad tomt det är här hemma alltså...

Igår vaknade jag klockan 14 och blev chockad ( vanligtvis går jag upp runt 11-12 efter nattjobbet, brukar vara hemma strax innan 06 )
att vakna så sent, tittade mig omkring och såg bara en Puma som låg på rygg och drog timmerstockar...

Lyssnade efter ljud från köket, då Jaffa gärna "pysslade" med saker o ting när hon vaknade tidigt...sen mindes jag, att det bara är vi nu, jag & Puma....

Jag saknar verkligen min myskompis, så fort man gick och lade sig hade man Jaffa tätt,tätt inpå sig...

Puma har aldrig varit den myshunden så, visst kan hon komma o sitta i soffan och mysa en stund, hon kan ligga nere vid fotändan ibland i sängen men mer än så....nepp...

Puma då? Ja, vi lyckades locka ut henne på långpromenad i söndags kväll, ihop med Colliekompisen Ior, sen på kvällen åt hon för första gången sen Jaffa gick bort....

De där " OM" har man oxå hunnit tänka ett antal gånger...

"OM" jag bara såg att hon var skadad tidigare, då kanske medicinen och rehaben hjälpt henne?

OM jag bara hade varit mer på hos veterinären och inte gett oss när vi för andra gången fick åka hem,då veterinären inte hittade den hältan som jag såg på Jaffa...

( Nu i efterhand förstår jag varför, jag vilade Jaffa 2 dagar innan vet.besöket, då hann hon bli lite bättre, och vips så var hon inte halt längre..) Sen kom man hem, började öka promenaderna, träna och sen hade man en halt hund igen..

Sen att hon for fram som en vilde i skogen underlättade väl inte, många gånger trodde jag att hon hoppat o landat fel, ibland gjorde hon lite felbedömningar över stockar så man hade andan i halsen varje gång hon for runt ungefär, så det var kanske inte så konstigt ändå att man trodde hältan berodde på något hon gjort när hon sprang i skogen....

När vi åkte iväg på lasern och fick såna bra resultat, då trodde jag allt var frid och fröjd, hon rörde sig riktigt bra nån vecka efteråt och vi började köra på igen med långpromenader o uppletande...

Dumt gjort, lasern hjälpte, absolut, men så fort hon fick börja röra på sig igen blev det inflammerat igen och Jaffa blev sämre...

Mycket sämre...

Undrar hur länge spondylosen hos henne fanns där, hon som var så smärttålig gick nog med det ett bra tag, och visade bara upp den diffusa hältan, i övrigt var hon pigg o glad, åt, ville träna osv...

Det symtomet jag funderat mest över är problemet med att kissa, trodde bara hon var extremt svår, och det var många gånger jag gick o svor lite åt det hela...det där problemet kom i perioder...

Nu vet jag att det KAN ( behöver inte vara heller,det finns svårkissade hundar oxå ) vara ett symtom på spondylos, att det gör ont för dom att sätta sig ner....

Och just det problemet, det har funnits där ett bra tag...

Ändå gjorde vi röntgen på rygg inte bara 1 gång, utan totalt 5-6 röntgen av ryggen var vi uppe i tills sista gången då de hitatde spondylosen....

Frågan då är, hur lång tid tar det för spondylosen att visa sig så man kan se det på röntgen?

Jag tror Jaffa haft spondylosen bakom sig bra länge tyvärr utan att den synts utan legat och lurat lite...hältorna har ju kommit i skov, likaså kissproblemet..

Med tanke på att när hon hade akuta livmodersinflammationen så visade hon bara 2 symtom, det första var att hon orkade inte träna mer än nån minut, det andra var när vi åkte till sjön och skulle bada.. Jaffa satt på stranden!!

När hon gjorde det förstod jag att nått var åt helskotta fel, den där vilden i vattnet sitter inte bara på stranden och njuter...

Hade vi kommit in bara några timmar efteråt...ja, då hade inte Jaffa varit med oss längre, så akut var det...så den gången hade vi tur...

Jag är glad för att jag fick låna henne ett tag till.

Det känns hårt att erkänna, men även om Jaffa svarat på medicinen och vilan så tror jag inte hon skulle mått så bra då heller, då det krävs lång rehab och du måste begränsa hunden i rörelse...

Ni som träffade Jaffa och såg henne " in action" vet hur hon for fram i skogen och fick sina busryck, hur glad o lycklig hon såg ut att vara när hon fram över stock o sten, hur mycket hon älskade söket och hitta figgarna och hångla upp dom...
Det var en hund med fart i...

Sen har ju tanken kommit på dragkamperna...det var svårt att få henne kampa en längre stund som jag sett så många andra hundar göra., och som de instruktörerna vi fick hjälp av ville att vi skulle träna mer på., nu förstår jag nog varför hon inte ville alla gånger..att kampa med spondylos gör nog fruktansvärt ont!

Så jag tror att Jaffa inte skulle mått bra av rehab-perioden heller, hon skulle nog blivit väldigt frustrerad över att inte få röra sig lös som hon ville, och hållas stilla...
Dessutom fick hon panik av vattentrasken som vi i så fall skulle börjat rehab-träningen med....

Om vi var i skogen och skulle ta paus så fick jag koppla lös Jaffa, för hon ville inte vara stilla, hon höll sig i närheten men gick o strosade o luktade runt...

Nu i efterhand tror jag det kanske beror på att så länge hon höll igång kände hon inte av nått, vilade hon - då kom smärtan...

Hoppas nu min lilla Jaffa mår bra, där på andra sidan,
utan smärta och kan hålla igång hur mycket du vill....
Göra massa bus,leka och stoja...