Valborg + funderingar...

Vaknade av en " Jaffa-show" imorse, hon for fram med en leksak, slängde den i luften och försökte få igång Puma...

Kände mig sådär lagom kul att gå in o avbryta den begynnande leken....tråkiga matte lixom...

Sen vi fick veta vad som är fel på Jaffa så har det varit tunga,tuffa dagar och en hel del tårar,funderingar och tankar...

Vi väntar in blodprovet oxå, magkänslan säger att vi kommer få veta att något är ytterligare fel, typ borrelia eller nått...

Är det Addison, så har vi ett stort problem...
Har googlat mig fram och Addison-hundar får inte gå på NSAID-tabletter ( typ Rimadyl o liknande smärtstillande, det finns lindrigare som går att kombinera med kortisonmedicinen, men då pratar vi mer om Alvedon/Ipren-styrka och det gör mig tveksam...)

Jag KAN ha fel, vilket jag hoppas, men det där "gnagandet" i bakhuvudet ligger där ändå...

Just nu känns det mest vilset,förvirrat, jobbigt, tungt...
Att veta att MINST 5 veckor till med koppelvila och max 60 minuters promenix utspritt under dagen och enklare hjärngympa, är det så himla värdigt för en aktiv hund?

Samtidigt som jag vet att efter dessa 5 veckor så får vi utöka och börja rehab-träna, 5 veckor är inte så mkt, men det är ju inte de första 5 veckorna hon tvingats till vila......

Ett hittills jobbigt år där inget har funkat, bakslag hela tiden, inte bara med Jaffa nu utan krånglande löner o utbetalningar, lägenhetsstrul, bilstrul, jobbiga arbetspass och lite mer....

Något som upptagit mina tankar på sistone är:

" Hur vet jag att hon inte går o har ont hela tiden?"

Just den tanken gnager enormt, gör jag verkligen rätt som fortsätter, kommer hon bli bättre efter medicinering och långtids-vila?

( Hon får smärtstillande just nu, och jämför man hennes humör med från förra veckan så är det absolut bättre, gladare o uppe mer med mig o Puma än sover hela tiden....) Hon har oxå orkat leta godis, små korta träningspass inne med lugna saker,typ stoppa i nyckel i hinken, vilket hon inte orkade med förut......

" Kommer hon gå bättre om några veckor?"

Just nu ser jag verkligen hur DÅLIGT hon rör sig, jag ser hur hon sätter i framtassen på ett annorlunda sätt o bakbenen som vinglar till då och då, MEN hon försöker ändå springa, hoppa o busa vid tillfälle ( hon får ju INTE, men försöka kan man enligt Jaffa )

Hon ligger knappt inte i tv-soffan längre, hon vill ogärna gå upp där, jag lyfter in och ur henne i bilen.

Jag läser för fullt om olika hundar med samma diagnoser som Jaffa och försöker få en uppfattning om hur lång rehab-tid vi har framför oss, om hur lång tid det kan dröja innan hon får röra mer på sig, hur mycket hon kommer orka i framtiden?

Någon mer tävling i lydnad eller bruks kan vi glömma.

Kan vi köra sök nått mer öht ? Hon som ÄLSKAR söket....

Hon är 3.5 år och hela hennes liv har varit fullt med avbrott hela tiden pga " konstiga hältor", jag har åkt in och veterinären har inget sett, trots röntgen, skickat hem oss med smärtstillande o koppelvila...

Hur länge har hon haft spondylosen och artrosen egentligen??

Vi fick börja rehab-träna tidigt pga tass-skadan, men det gav oxå resultat vilket var osäkert från början...

Efter 1-2 veckor har det varit fullt ös igen för henne och det dröjde några månader tills nästa hälta kom...

Hon har haft akut livmodersinflammation, när hon bara var 1.5 år, så unga tikar är ovanligt att de drabbas av detta..

Jag älskar Jaffa, hon är en supergo hund som charmar många, och jag kan inte tänka tanken att hon inte ska traska bredvid min sida i många år till, hon har satt ett stort avtryck i mitt hjärta <3.

Jag vill INTE tänka tanken ens på att låta henne vandra vidare, samtidigt som jag mår dåligt över att inte riktigt veta om hon har riktigt ont, det känns ont i hjärtat.

Gör jag fel som fortsätter ett tag till och ser om hon svarar på rehaben och medicineringen?

Som sagt, MYCKET piggare än förra veckan, men går dåligt...

Hur tusan vet man???

Hur ska jag tänka??

Ta en dag i taget och utvärdera?

Mycket tankar o känslor som sagt....